Jag trodde nog aldrig att jag skulle bo i villa. Det är mycket man inte räknar med i livet. Sedan svänger det, man öppnar ögonen och inser att man hamnat någon helt annanstans. Så har det varit för mig, och det slog mig bara häromdagen. Jag ska berätta hur:
Jag satt i min soffa och spelade TV-spel. Det senaste Call of Duty hade kommit och jag och några vänner spelade varje kväll i flera veckor. Jag blinkade och plötsligt befann jag mig i ett dike, runt ett hus, med en spade i hand och ägnade mig åt dränering. Hur hamnade jag där? Det är förstås överdrivet att kalla det en blinkning, mellan COD och dräneringen alltså. Det var längre än så. Det var 2,5 år och det känns som ett ögonblick. Jag var singel, jag gjorde inte så mycket med mitt liv, jag var rätt ensam. Sedan träffade jag min sambo och allt ändrades. Hon hade driv. Hon ville göra saker. Hon ville inte bara skaffa hus så snart som möjligt. Hon ville också sköta dräneringen av huset. Detta hus vi ännu inte hade. Jag hoppade på hennes innovationsvagn och är glad att få åka med som någorlunda passiv medpassagerare.
Dränering var min grej, tycker jag. Inte för att jag på något sätt hade någon viktig roll. Mestadels ägnade jag min tid åt att springa ärenden åt de andra. De andra var alltså min sambo och hennes båda föräldrar. Jag insisterade verkligen. Sa att jag ville hjälpa till med dränering, att det var kul, lärorikt – ja, ni förstår. De andra insisterade rakt tillbaka. Dränering var bättre att de sysslade med. De som gjort det på sitt eget hus och på hennes tre storebröders hus. Det var inga konstigheter, gjorde de tydligt för mig. Dräneringen kunde de sköta, så kunde jag komma med saft, bullar och kaffe.
I just den stund då jag stod nere i hålet med spaden så slog det mig hur mycket som hänt. Vilken resa livet faktiskt är. Jag sysslade med dränering av mitt eget hus. Detta sker alltså 2,5 år efter att jag bodde i en hyresetta i en av stans absolut fulaste delar. Det är märkligt, väldigt märkligt. Nu väntar vi på att få vårt första barn dessutom.
Det händer grejer, kära vänner. Det händer verkligen grejer!