Uncategorized

Flyttstäd Stockholm – och varför det är så bra

Alla flyttar någon gång, eller? Okej, jag vågar i alla fall gissa på att de allra flesta som läser min blogg någon gång har flyttat. För er som bott hela era liv i hemmets trygga vrå och som aldrig flyttat från päronen kan jag säga: You’re not in for a treat. Jag tycker att flytta är det jobbigaste som finns. Det kanske är därför jag bodde i min första, extremt sunkiga, lägenhet i hela 3 års tid. Jag orkade helt enkelt inte utsätta mig själv och andra för den där pärsen igen.  Nu har åren gått och jag har börjat tjäna lite pengar. Pengar som jag kan lägga på underlättnader vid flytt. Ta senaste flytten till exempel. Jag tvekade inte en sekund på att skaffa flyttstäd i Stockholm den här gången. När jag flyttade för 4 år sedan så städade jag själv. Jag gnällde på en kollega om hur mycket jag avskydde det och hur dålig jag var på det. Han frågade så varför jag inte anlitade flyttstäd i Stockholm. Och ja, varför gjorde jag inte det? Jag hade inget bra svar på frågan då. Jag visste förstås att man kunde anlita ett städföretag. Vad jag däremot inte tänkte på var att jag faktiskt kunde ha råd med det. Jävla skit, men gjort var gjort. Jag lovade hur som helst mig själv att jag, vid nästa flytt i Stockholm, skulle anlita flyttstäd. Sagt och gjort. Jag har insett flera fördelar med att anlita flyttstäd i Stockholm. Här kommer de tre främsta sådana: Arbetet blir ordentligt utfört Man ska inte underskatta proffs. Flyttstäd i Stockholm är inte något som alla behärskar, och det fick jag bevisat senast. Snacka om att det blev rent. Jag kollade förstås efteråt. Varenda vrå, varenda list, varenda jävla skrymsle. Jag får tid för annat i flytten Detta är definitivt icke att förglömma. När man flyttar vill man ägna sig åt den nya bostaden och inte pilla i den gamla. Genom att anlita professionellt flyttstäd i Stockholm fick jag chansen att fokusera på nytt istället för gammalt. RUT-avdraget Sist men så fruktansvärt långt ifrån minst. När man anlitar flyttstäd i Stockholm får man nyttja RUT-avdraget. Detta gör att man bara behöver betala en del av arbetskostnaden. Otroligt fördelaktigt, förstås. Ett gott argument till varför jag kan rekommendera alla att anlita flyttstäd i Stockholm. Vad är er erfarenhet? Tycker ni att mina argument håller? Jag tar gärna emot feedback!

Läs mer »

Hur djup asfalt i Stockholm?

Jag älskar att umgås med min brorsdotter. Hon är en himla härlig person, och ju äldre hon blir desto mer har vi gemensamt. Nu är hon 7 år gammal och hon verkar tycka mycket om att umgås med mig också. Varje onsdag passar jag henne efter skolan, eftersom båda hennes föräldrar har åtaganden då. Ibland går vi på dagsbio, ibland går vi och käkar på McDonalds och ibland strosar vi bara omkring mellan lekparker. Nu senast gjorde vi det senare, och på vägen mellan Tegnérlunden och Vasaparken fick jag en fråga jag aldrig fått tidigare: ”Hur mycket asfalt finns det i Stockholm?” frågade hon och tittade upp på mig. ”Hur mycket asfalt det finns i Stockholm?” upprepade jag tillbaka för att vinna tid. Hon nickade bara och jag började mumla något osammanhängande. Jag hade aldrig ens tänkt på att en fråga kunde ställas på det sättet. Jag ser asfalt i Stockholm jämt, varenda dag, hela tiden, men jag har aldrig tänkt på den på det sättet. Det är klart att det trots allt måste finnas ett svar på frågan någonstans. Inte för att jag på rak arm kunde svara på hur mycket asfalt det fanns i Stockholm. Vad väntade hon sig av mig egentligen? Jag gjorde det enda rätta och ställde en motfråga: ”Hur mycket asfalt tror DU att det finns i Stockholm, Minna?”. Jag hade hoppats på en utläggning som gjorde att jag kunde ge henne lite mer vad hon var ute efter. Svaret var kort: ”Massor av asfalt tror jag att det finns i Stockholm”. Det hade hon ju definitivt rätt i. Frågan är bara hur man egentligen svarar på en sådan fråga. Menar man mängden asfalt i Stockholm mätt i kvadratmeter/kvadratkilometer eller pratar man om vikt? Det fick mig att inse hur lite jag kunde om asfaltering överlag. Vi stannade till för att köpa glass och jag passade på att titta ner i marken. Hur djupt lager av beläggning var det egentligen där vi stod? Jag hade ingen som helst aning. Så av en slump, kanske den mest slumpartade slump jag varit med om, stannade en märklig bil bredvid. Två unga killar med arbetskläder hoppade ur och gick för att köpa glass. När de kom fram och ställde sig bakom oss i kön vände jag mig åt dem. Jag samlade mod och frågade sedan: ”Hur djup asfalt är det i Stockholm?”. Lät jag dum? Jo tack.

Läs mer »